yoghurt's corner

Jaha...så sitter man här igen då...okej...denna gång känner jag mig lite visare än sist iallafall...eftersom jag nu vet mer än jag gjorde sist...igår pratade jag nämligen med Honom...efteråt kändes det rikigt bra...inte så bra som om han hade sagt att han insett vilket misstag han gjort och vill reparera skadan...men iallafall... (han sa inte det alltså) men det var ju inte väntat heller...vi pratade och jag fick säga det jag behövde få ut...och ut kom det...jag sa precis vad jag kände och hur hemsk hela förra veckan hade varit och ja allt precis allt...för det var lika bra tänkte jag...och det gick ju bra...han höll faktiskt med om en hel del och speciellt att han hade varit en sktistövel då när han sparkade ut mig, bokstavligt talat, från sängen för att exet ringde och sa att hon skulle komma över kl 2:30 på natten...så då fick jag åka hem...han sa att han skulle ringa när hon åkte hem men det gjorde han inte och när jag tillslut ringde honom kl 8:30 kvällen efter så sa han att det var slut....det var det...fast jag visste det redan på natten när jag åkte hem...
Ja ja iallafall...nu e det ju över...och det känns bra...han säger att han tycker om mig som person och tycker om att umgås med mig...men att han inte är kär i mig...och det e ju faktiskt helt ok...jag kan ju liksom inte tvinga honom...inte vill jag heller....om en man vill ha mig så ska det ju vara för att jag är jag och inte för att jag tvingar honom att tycka om mig...det hör ni ju själva det går ju inte ihop liksom... :)
Så nu har vi bestämt att vi ska vara vänner...VA? säger en del...Kan du det då? säger andra...jag menar du har ju känslor för honom, ellerhur? Ja det stämmer...det har jag men jag känner också att jag har mer att vinna på om jag är hans vän än om jag aldrig mer skulle prata med honom...och jag e ju faktiskt vuxen nog att bestämma själv även om det finns en del tydligen som känner att de måste bry sig om vad jag gör och gnälla lite om det...men men det e ju upp till dem...har de inget bättre för sig än att hålla koll på vad jag gör så...gör det då....jag bryr mig inte...iallafall nu kom jag bort från ämnet lite..så tillbaka....
Jo det känns bra att vara vänner...att känna att jag faktiskt kan ringa och sms:a honom utan att känna att han tycker att jag stör och att veta att han faktiskt inte har nåt emot att umgås och prata med mig...det känns bra...ja jag vet jag kanske e trög...men i slutändan så e det ju ändå mitt val...och så länge jag kan leva med det e det ju det enda som räknas...ellerhur?
Och jag tycker om att prata med honom...visst förhållandet var kort...men ett förhållande består ju av så mycket och konversation e ju faktiskt en del och den delen gjorde vi faktiskt riktigt bra...och vi hade kul och skrattade mycket...lika humor och lika sätt att dela ut den...så varför skulle jag inte vara vän med honom? 
Så just nu låter jag det vara så och ser dagen an...kanske det bara blir ljusare eller oxå kommer regnmolnen tillbaka...det vet jag inte just nu och kanske e det bästa att inte spekulera just nu heller...utan bara njuta av det lilla ljus som tränger fram... :)

Tjolahopp...