yoghurt's corner

Ok...så har ännu en dag  passerat....och jag e fortfarande ensam...vad ovanligt....men men jag har varit ensam nu i många år så egentligen är det ingenting nytt liksom...förutom att om man nyss har fått smaka på tvåsamheten och sedan fått det tagit ifrån en...ja då känns det liksom ännu mer...och det känns som om man e tillbaka på ruta 1 igen...men det är man ju inte...man e ju kvar på samma ruta bara lite ensammare än förut...för det e så det känns...nu känner jag mig ännu mer ensam än jag var förut...*suck*
Iallafall....jag ringde Honom idag...fast jag skickade ett sms först och frågade om det var ok att jag ringde...är jag inte hänsynsfull så säg...nej jag vet vad jag är...jag är trög det är vadjag är...men men någon måste ju vara det oxå...iallafall...jag frågade honom om han inte ville spendera lite tid med mig snart...jag menar vi ska ju vara vänner liksom...jag vet jag vet...det kanske inte e en så bra idé...men vet ni vad...jag saknar honom...jag saknar honom så himla mycket...jag saknar att prata med honom...jag saknar att veta att han är där...jag saknar att få hans sms...och det svåraste att acceptera är nog att det aldrig kommer att hända igen...och det gör att jag saknar honom ännu mer...
Så...jag kanske e lite trög....men just nu så tänker jag vara det.....du lär dig av dina misstag sägs det....och jag hoppas verkligen att jag gör det denna gång....för jag behöver komma ur det här mycket visare än jag var när jag klev in i det...och förhoppningsvis kommer jag att vara det oxå...men jag vill fortfarande spendera tid med honom...jag vill att han ska vilja spendera tid med mig...jag vill att han ska sakna mig...och det är nästan svårare...för att jag är inte så säker på att han gör det... :( ...jag undrar om han någonsin tänker på mig...jag är inte så säker på det heller...
OK...så vi var inte ihop så länge men tillräckligt länge för att göra ett intryck...eller jag hoppades att jag hade gjort det...mina vänner säger alltid att jag gör intryck första gången man träffar mig...och man kommer ihåg mig...och faktiskt så tror jag att det finns en uns av sanning i det....men...denna gång verkar det som om jag misslyckats....det fastnade inte och jag bleknar bort liksom...tråkigt men sant...så det är därför jag måste hålla i det där sista grässtrået....så att jag finns där...i ögonvrån...ständigt påminnande....och bara vara hans vän...en riktigt bra vän...jag är den bästa vän som finns...hahaha...yup det är jag det...den eviga vännen....alltid en vän men aldrig en flickvän...

Ja ja...nu måste jag sova....men till alla ni som har någon...håll fast i dem...för man vet aldrig när en liten bitchy ex kommer och förstör era chanser...

Hej så länge...